Nu kommer ännu ett tråkigt inlägg.
Men hur mycket mer kan hända inom en månad?
Så snart , förhoppningsvis kommer det upp roliga inlägg som man faktiskt vill läsa.
Uffa, finner snart inga ord för allt.

Kan börja med att uppdatera hur jag mår, och jag mår helt okej efter händelsen med Laika
& Miki. Det känns oerhört tomt. Och jag saknar henne enormt! 
Men livet måste ju fortsätta?
Och sen vart det så mycket annat & tänka på också, så mycket blandade känslor den
helgen. Då ni läste senaste inlägget om min brors son.
Han ligger ännu på sjukhuset, och tänker på honom & hela hans familj dagligen.
Det går inte en dag utan att ja tänker på honom, men han är stark & kämpar på för fullt.
Men mer om det vill jag inte skriva nu, utan kanske uppdaterar om det senare ♥
Men alla tankar går till honom dagligen!

Båda dom sakerna hände inom loppet av ett dygn, den 19 Maj förra månaden.
Och har inte bloggat sen dess då orken inte funnits, och jag var inte ens hemma på ett
bra tag då jag inte orkade med det.
Det vart för mycket för mig.
Så pappa skjutsade ner mig till Västerås den veckan, där jag spenderade nästan 2 veckor
med min finaste vän Petra ♥
Kände jag behövde komma hemifrån, till en av mina finaste vänner & bara komma bort från allt.
Jag vet att fly inte löser några problem, men det kan underlätta för stunden.
Helgen där den 26/27 fick jag ännu mer tråkiga besked, och det var att katten som jag är jourhem
åt som stannade hemma med Robban lyckats smita.
Och ja kände verkligen att där vart det för mycket, jag orkade verkligen inte.
Bara kände då, "det är inte meningen jag ska ha nå djur och Robban som var hemma fick
kontakta katthemmet o.s.v 
Och det värsta av allt var att vi hittat ett hem & allt, och den skulle få hem den helgen.
Men nej nej, och henne har vi tyvärr inte hittat ännu, trots alla lappar vi satt upp med bild
& info om henne.

Den 24 Maj skjutsade Petra mig till Uppsala, där ja faktiskt var & tittade på valpar.
Och fick inte med mig en NY fyrbent vän, utan en ANDRA vän då ja inte alls har med tanke
och försöka ersätta min finaste Laika ♥
Utan , det blev en helt annan sorts hund av huve taget, en chihuahua grabb vid namnet
Bonsai.
Åh ja vet att Laika hade älskat honom, som älskade små hundar. Så då blev det en liten pys!
Mer om honom tänkte jag också gör ett inlägg om senare.
Så helgen 1-3 juni var faktiskt den första lugna helgen på länge.

Nu i Söndags däremot var jag i Viskan hos Ylva med mamma, pappa & Melissa.
På vägen hem kom vi mitt upp i en bilkrach, som ni kan lsäa om här.
Vi var precis där direkt efter smällen & eftersom jag kände igen ena bilen var ja tvungen
& stanna. Visste genast vem killen var i ena bilen av dom två, men jag kände han inte, utan visste bara
vem det var då han är en väldigt omtyckt kille.
Men han avled tyvärr direkt på platsen, trots att alla gjorde verkligen allt vi kunde.
Dom i andra bilen (ett äldre par) var fastklämd i bilen & där stog jag vid ena killen &
pratade med honom, och gjorde det ända lilla ja kunde göra, det ända man får göra i en
sån situation. Och pratade med honom & fick en handduk & torka blod m.m. 
Medans några andra & pappa röck upp huven & drog ur elen då det rök från bilen.
När ambulanden var på plats tog dom över, och brandkåren m.m.
Jag uppger tyvärr inga namn, och inte heller hela händelsen då ja inte vill göra det just nu öppet
här på bloggen.
Men tyvärr avled denna äldre man ändå på sjukhuset, men kvinnan lever ännu med
allvarliga skador.
Åh, det är så tragiskt & orättvisst & trots ja inte känner nån på platsen, så kändes
de samtidgt tungt & jobbigt. Och jag lider verkligen med alla anhöriga/familjer.
Men alla på platsen gjorde verkligen allt dom kunde ♥ Ett superbra jobb!
Tyvärr räckte det inte till, till två personer.

Igår var mamma & jag förbi på platsen & tände dom andras ljus som slocknat över natten, på morgonen.
Och ställde även dit ett eget ljus & la dit en blomma:

Detta hände efter samma sträcka som våra älskade hundar gick bort, så det vart även många tankar där.

Laika & Miki fick en jättefin plats!
Tack vare min fina mamma & pappa, fick våra älskade vänner den plats dom förtjänat: