`´ Saknaden Kryper Inom Mig `´


Har så mycket & tänka på och fokusera, men innerst inne finns ändå saknaden inom mig efter dej trots allt fint jag har i nuet. Ja saknar de ja hade, men samtidigt inte. För ja trivs i nuet också, det är bara det att ja är lite vilsen ännu.
Saknaden ligger där inom mig & kryper, och ja vet inte om ja ska skratta eller gråta då den ligger blandad där med all besvikelse & "hat" . För allt du kunnat gjort mot mig, för allt nytt som kommer fram. För allt gammalt som kommer ikapp. För alla lögner och svek.
Hur kan man fortfarande tycka om en människa efter sånna sjuka saker igentligen?
Ja sitter just nu och dumförklarar mig själv, men det är för ja vet hur idiotisk jag är som gick igenom allt detta om och om igen på nytt, och ändå i slutändan finns du där i mina tankar, varför?
Jag kan inte förstå mig själv. Ja kan inte förstå ens att ja lägger en energi eller tanke på en person som igentligen rent ut behandlat mig som skit, som om ja inte vore värd nått.
Tror ja aldrig haft en kille som kunnat fått en och må så dåligt, känslomässigt.
Men de var verkligen toppenbra också utöver det och jag ångrar det heller inte , inte en sekund.
För det var sjukt underbart, vi funkade helt felfritt tillsammans och hur ledsen ja än var så kunde du få mig att le.
Så ja vet inte , ja borde ångra det, men ändå inte. Samtidigt som ja önska ja inte la ner alla dessa år på nån som inte älskade mig tillbaka lika mycket som den personen betydde för mig.

De ja mest är förbannad på nu är mig själv som sagt, att ja ens sitter & tänker på det. Att de igentligen inte är värt & tänka på, ja vet de själv & ni säger de hela tiden. Och ja försöker själv att låta bli, men det är inte lätt & ja känner mig bara så lost & därför sitter ja här & skriver av mig skiten.
Vet knappt ens va ja babblar om, men jaa...
Ja hade hoppats på detta år skulle starta bättre än vad 2012 avslutade med, men just nu vet ja inte vart detta år har & erbjuda. Först ska ja hitta mig själv, och ta tag i mitt liv & sätta upp hur mina planer nu ska se ut, så ja har ett mål & sträva & nå efter iallafall. Och hoppas att ja nånstans där på vägen kan finna mig själv igen.

De som drabbar mig mest nu är att ja inte känner ja kan lita på nån, inte en ända person.
Den person ja verkligen la allt förtroende på för ja verkligen litade & trodde på honom, svek mig.
Den ja som sist inte trodde kunde ljuga för mig, och det svider hårt & ja känner idag att ja inte kan lita på nån,
även fast jag vill.
När ja hör orden att nån gillar mig, tar ja inte in dom på samma sätt. Ja skjuter allt från mig, ja har byggt ett hinder, en vägg emellan mig fast ja borde riva den & släppa in personer i min närhet.
Men jag kan bara inte, jag vågar helt enkelt inte. Jag vill inte, jag tror just nu att det är lättast så. 
Ja måste först lära mig & tycka om mig själv & lita på mig själv igen denna gång, stå på egna ben innan ja försöker lita på nån annan igen. Och inte svika mig själv igen, vilket jag tyvärr gjort på det senaste & några av mina närmsta vet tyvärr vad/varför. Men aldrig tänker jag sjunka till den nivån igen, aldrig.
Ingen person är värd det.
De kanske låter sjukt, och ni förstår ingenting just nu av en vilsen skrivande kärring.
Men i min värld så funkar det så.

Just nu hade ja behövt min vän, D.G. som ja pratade med allt om, men inte ens den personen finns i mitt liv längre som suger rätt hårt.
Den andra, ända person ja verklgen kunde lägga all tillit på. Och läser du min blogg som du påstog sist vi hördes, så saknar jag dig enormt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback