Det var en fråga jag fick idag på bloggen, och kände att jag gärna gör ett inlägg över det.

Ärligt så kom jag aldrig över det, och kommer nog aldrig göra det heller.
Mår ibland dåligt av det än idag, men inte som förut.
Har lärt mig att leva med det, då det var ett val jag gjorde & tar det bättre idag än då,
innan var jag så krossad att jag inte kunde låta bli & släppa en tår en enda dag,
men det släppte mer & mer när jag insåg att jag behövde släppa det för att få
förhållandet att funka & jag blev starkare som tjej & lärde mig leva med det.
Idag kan jag prata öppet om det utan att behöva gråta ut, och det känns skönt.
Har till och med träffat på tjejen utan att bry mig mer eller mindre, visst det gör fortfarande
ont inombords, men jag har accepterat det & gått vidare.

Att jag accepterat detta & lärt mig leva med det, de måste många tycka att jag är
dum i huvudet för. Men det är mitt val & mitt liv, och det har absolut inte varit lätt.

Varför jag accepterade detta & gick vidare är för jag verkligen kände i den punkten,
att jag aldrig känt så mycket för en kille innan som jag gör nu.
Robin är verkligen mitt allt, som får mina dagar att lysa även om jag ibland än 
idag undrar över: Varför gjorde ni så mot mig, Vad har jag gjort för att förtjäna det?
Jag kan verkligen inte förklara mina känslor i ord, men att jag stannar måste vara förklaring nog
hur starka mina känslor är för denna kille.
För jag vet redan att jag lätt kan få nån annan om jag vill, men jag vill inte.
Utan, valde att stanna, förlåta med tiden & lära mig leva med det.
Ingen någonsin kommer kunna ersätta Robban & vara den perfekta killen för mig någonsin.
Jag älskar verkligen honom, jag ser en framtid med honom!
Alla gör misstag, det har även jag gjort. Men det tog på mig hårt, speciellt att det
var 2 så nära personer som betyder så oerhört mycket för mig.
Men han har lovat mig att aldrig göra ett enda misstag igen & det är det jag lever på nu,
tillititen till honom.
Tjejen valde jag att välja ur mitt liv, då det inte var första misstaget.
Har verkligen inte ännu idag förstått varför, men jag skiter i det nu.
För jag har gått vidare, visat mig ännu bättre & starkare & jag ångrar inte mitt beslut,
även om jag innerst inne bryr mig om henne också.
Men kommer aldrig kunna lita på nån som sviker mig flera gånger..
Det finns en gräns hos mig också, oavsett hur hårt den tar emot.
Man kan inte ta emot hur mycket som hellst, oavsett hur stark man än är!


"That doesn't kill you, make you stronger"