Kom hem till Sundsvall igår, då vi far till Stockholm nu i början av veckan.

Otrolig saknad efter Laika fick jag nu här hemma, när vaknar upp i sängen som hon jämt låg vid. ♥
Hon var den mest speciella , och undarbaraste hund som fanns!
Absolut en av din finaste hundar ja ägt ♥
Det var så tyst när ja slog upp mina ögon, det var ingen lycklig studsande, svansviftade
tjej som for & pussade på en & vakna glatt vid en sida.
Inget buffande om att vi skulle ta våran morgonpromenad, som var bästa hon visste då man
nämde ordet "ut" visste hone eakt vad det var, och hörde hon "ut" så kunde man inte leta efter
en gladare hund i den stunden.
De spela ingen roll hur kallt/varmt det var eller om det var spöregn, ut det var nått som var hennes
bästa intresse. Och gå till parken & leka av sig här uppe på Södermalm.
Man kudne verkligen se leendet på hennes svarta läppar, och hur hon inte bara vifta på svansen,
utan hela stjärten/halva kroppen då hon vart så uppspelt.

Ja har inte vare hemma här på minst 2-3 månader, så har faktiskt inte vare här sen olyckan
förutom dagen efter det hände då jag var hem & slängde allt ja ägde från henne förutom hennes favoritsaker
som ja sa tidigare som hon fick med sig.
För att slippa dessa minnen, som nu finns här en då. 
Det är absolut en hund som ligger mig nära hjärtat, kommer alltid göra & kommer alltid att sakna henne
som ja gör idag.. Hon var en stor del i mitt liv.
Löjligt att en pälsboll på fyra ben kan betyda så oerhört mycket för än.. ♥

Är du vaken nu? Kom igen , säg ordet i min tankar (ut, ut, ut, ut)