Saknaden efter dej min far, är så stor att de gör ont. Och inom mig kan jag inte riktigt förstå att du är borta,
utan att du bor kvar där på Hospice. De kändes som ja inte gjorde ett riktigt farväl, och att jag är rädd att Torsdagen kommer bli som en chock för mig. Men jag vet ju innerst inne du inte finns här med oss, men ändå känns allt inte verkligt.
Åh, om ja ändå kommit på Fredagen som ja tänkte, bara för att berätta hur mycket ja älska dej innan du på Lördagen somnade in.
Jag önskar du fick höra dom orden, och ja önskar att ja fått ett svar och en kram tillbaka. 
Men nu är det försent.

Jag var hemma hela förra veckan, för att försöka hantera allt som hänt med pappa, Lars och anmälan på honom.
Det är mycket som pågår i mitt liv, men som ja lovade på mina bara knän när jag satt intill dig vid sängen på Lördag, så kommer jag för dig pappa, vara stark och aldrig ta skit. Bara för dig, för att göra dej stolt.
Och den kvinna du uppfostrade mig till.

Kom tillbaka en stund på skolan igår för att prata med min kurator, sen gick ja hem och pluggade lite engelska och teori inför körkortet jag nu ska klara.
Idag kom jag i tid på skolan, och jag har nu slutfört engelska uppsatsen på 7 sidor som jag ska lämna in,
och nu när jag läste den kändes det bra och ja tror att de kommer bli bra på den.
Och blir det så, är jag klar med Eng6 kursen och kan fokusera på andra ämnen.
På måndag har ja möte med min studievägledare också för att lägga upp en plan på hur mycket jag har kvar och på vilken tid jag ska hinna det. Och på hur mycket jag gjort eftersom jag halkat så mycket efter nu när pappsen vare sjuk.

På Torsdag ses vi för ett sista farväl pappa, ja ska sjunga för dig!